Nu är hösten här...

... på riktigt!

Dagarna med frisk och kall höstluft tillsammans med strålande sol känns avlägsna en dag som denna. Vaknade av att regnet smattrade mot rutan, gick ned för att möta en hund som absolut inte ville gå ut på någon morgonpromenad. Inte i det här vädret inte!

Helgen som har gått har varit alldeles ljuvlig och har för ovanlighetens skull känts lång. Nu när jag är sjukskriven så längtar jag nästan ännu mer till helgerna då jag och M kan umgås. Veckorna liksom bara svischar förbi och jag saknar honom när han är iväg på dagarna.. därmed är helgerna guld värda och denna helgen som var var fantastisk.

Vi åkte upp till fritidstället i Mellbystrand på fredagen, väl uppe så klippte M gräset och jag åkte iväg och handlade innan vi bokstavligt talat slängde oss på soffan och njöt av att vara hemifrån och njöt av att vara i ljuvliga Mellbsytrand.

Lördagen kändes som tidernas längsta lördag; vi började med att köra till Ullared och var där kl sju, 2,5 timme senare med mycket effektiv shopping var vi på väg hem igen. En sak är säker en mer höggravid kvinna som vankade fram mellan gångerna har nog inte skådats. Fick lite menande (eller förmanade) blickar som tycktes säga: - Vad tusan gör du här? Väl hemma i Mellbystrand blev det kramkalas med mamma och pappa som precis kommit upp till stugan. Sedan följde några timmar med vila, lunch, sömn, trädgårdsarbete badande av Hampus innan vi halv fyra (!) satte oss ned och åt middag med förrätt och hela köret. Halv fyra! Efter middagen kröp vi alla in i våra sängar och vilade oss några timmar till tills mamma kallade att hon tagit fram kvällsfika. Kvällen bestod av tv tittande och bokläsande. En perfekt lördag med andra ord!

Söndagen var en riktig myssöndag och som alltid när man kommer hem efter att ha varit iväg så känner man "borta bra men hemma bäst".

Veckan som kommer har mycket trevligheter att bjuda på, och däremellan fortsätter jag att stryka saker från min "att göra innan bebisen kommer" - lista, HÄRLIGT!

Kram,
Angelica

I väntans tider..

... så skulle man nog lugnt kunna uttrycka sig!

Imorgon är det 6 veckor kvar tills vårt mirakel ska se dagens ljus, om den behagar komma tidigare är nog ingen gladare än jag och M. Har haft en helt fantastisk graviditet förutom vissa incidenter och kan redan nu känna att jag kommer att sakna känslan av att inte ha någon i magen som buffar och rör på sig när man minst anar det. Att man kan känna så starkt för någon som man inte ens har träffat är en överväldigande känsla. Bebisen som bor i min mage är vårt under, blandning av M och mig, vårt mirakel!

Bloggen har varit på sparlåga, om inte till och med totalt avstängd. År 2009 har varit ett mycket speciellt år och har inneburit mycket glädje men också mycket sorg, därmed är det svårt att mitt i allt det hitta inspiration att inspirera andra. Men nu känner jag mig på gång. Om det är graviditetshormonerna som gör det, eller om det bara är så att man vill "boa" och fixa inför ankomsten av miraklet kan jag inte svara på, men en sak är säker... listan "att göra innan bebis anländer" är lång =).

Så mina kära vänner, här kommer ni få följa med på lite små fixande under hösten, kul om ni vill komma tillbaka och läsa!

Kram,

Angelica

Höstmorgon